Det borgerliga styret i Hudik vill inte kännas vid att vi är tvingade att bidra med skattepengar till friskolorna.Man har nu beslutat om budgeten för skolan och kulturen. En budget som saknar täckning för bidragen till friskolor för 9 milj. kr
Vänstern och sossarna reserverade sej men vad hjälper det. Det är nu bara att ta avsked ifrån en tid då kommunen hade god ekonomisk hushållning.
Borgarnas beslut påminner om hur det är att pissa i byxorna. Först är det varmt ett tag men sen blir det bara kallt, ruggigt och obehagligt.
Vänsterpartiet har alltid varit förespråkare för en offentligt finansierad välfärd. Det finns flera anledningar till det. Om skola, vård och omsorg är i offentlig regi så har kommunen/landstinget full överblick över hur många människor som ska kunna ta del av dem samt exakt hur mycket pengar som behövs för att kunna erbjuda denna service och full kontroll över vilken kvalitet som tjänsterna ska hålla.
Privata alternativ som friskolor och tjänsteföretag under den sk LOV:en, Lagen Om Valfrihet inom vård och omsorg, får skattemedel för att finansiera sina verksamheter. Varje medborgare/elev genererar ett visst belopp inom skola, vård och omsorg utifrån en av politikerna utarbetad fördelningsprincip. Medborgarna har rätt att själva välja vem som ska utföra tjänster inom skola, vård och omsorg. Ett privat alternativ behöver inte innebära att kunden/brukaren får en sämre tjänst, men däremot stora ekonomiska störningar inom kommun/landsting. För att tydliggöra, ett exempel inom skolan:
Om en friskola etablerar sig kommer ett visst antal elever att lämna kommunala skolor för välja det privata alternativet. Eleverna kommer inte från samma kommunala skola, det är några elever från en skola och några från en annan osv. I de kommunala skolor som eleverna har lämnat kommer det att stå någon eller några skolbänkar tomma i varje klass. Men inte tillräckligt många för att man ska kunna ta slå ihop två klasser. Fortfarande behövs två lärare för två små klasser. Likadant på de andra skolorna. Färre elever betyder mindre pengar till att bedriva undervisning. Fortfarande lika många lärare. Det blir därmed dyrare. Till slut tvingas kommunen att lägga ned en eller flera skolor för att kunna fylla klasserna bättre och anpassa antalet lärare. Kommunen måste välja bra kvalitet på undervisningen före antalet skolbyggnader. Många föräldrar och elever blir missnöjda, så det betyder skolbyte, med allt vad det innebär och längre resor till och från skolan.
Om en friskola går i konkurs, så är kommunen skyldig att ta hand om de elever som gått där, trots att friskolan redan fått ”elevpengen”, den kommunala skolan får ingen ekonomisk ersättning för de eleverna. Kommunen kan inte planera detta och får alltid skulden då skolor måste läggas ned. Det är inte de som väljer ett privat alternativ som drabbas utan de människor som inte gör ett privat val.
Samma sak uppstår inom vård och omsorg.
Offentlig skola, vård och omsorg är till för alla på lika villkor och ska komma alla till del utifrån de behov som individen har. Det är inte moraliskt riktigt att skattemedel ska användas i privata vinstdrivande företag.
Sven Eric Liedmans bok om skolan, Hets, bedömd av DN som årets viktigaste debattbok, recenseras i HT idag av Jan-Olov Nyström:
…… Nu riktas skolan in på nytta, och nytta enbart. En marknadsdressyr där kunskap ska leda till lön, inte till insikt. Eleverna bör helst av allt bli entreprenörer, det hålls gymnasiemässor, som vore gymnasistens linjeval ett slags bilköp. De curlande föräldrarna läser friskolebroschyrer och förväntar sig betygsutfall som förräntar barninvesteringen.…….
träffande eller hur?
men hur kan vi inom vänstern agera för att stimulera till en skola för lust, bildning och kreativitet?
Fick ett brev från en gammal vän idag, känns som att han förändrats sen sist:
Käre vän!
Det absolut bästa som hänt mig, var när vi för andra valet i rad fick en borgerlig regering! Den lyckan jag känner över detta faktum blir nog svår att överträffa. Att i fyra år till få njuta av den frihet som avregleringar och ett sänkt skattetryck ger. Att folket slipper få bidrag och istället få ta del av en uppsjö intressanta och givande lediga arbeten, som bara väntar på dem. Det skulle aldrig ha blivit verklighet i det gamla trista ”Socialist Sverige”. Denna möjlighet att kunna lyfta upp folket ur solidaritetstänket och istället låta dem tillskansa sig (mig!) en enorm penninghög, gör mig alldeles knäsvag av glädje och framtidstro. Äntligen får man tänka bara på sig själv och sin familjs välgång, utan att behöva fundera på hemlösa, arbetslösa, psykiskt och fysiskt sjuka och annat löst och arbetsskyggt folk, ack denna glädje !
Jag blir upprymd av en enorm lyckokänsla nu när jag tänker på det stora och vackra, modernt inredda hem jag äntligen ska få möjlighet att skapa. Också tänker jag på mina barn förstås… Vilken fröjd skall det inte bli för dem att få gå på internat skola och lära sig allt om näringsliv, rikedom och framtida ostronmiddagar i Saint-Tropez i sällskap med kungabarnen? Det måste ju vara en välsignelse för dem att slippa vara hemma och umgås med familjen och slösa bort sin tid på lek och annan samhällsonyttig verksamhet.
Det är min fasta övertygelse att barnen mållösa av tacksamhet, kommer att hylla mig som en mycket god och ansvarstagande förälder för att jag lät mer kompetenta och lämpade personer sköta deras uppfostran. Jag menar vem kan lära dem att bli goda storkonsumenter bättre än de som producerar och profiterar på deras framtida inköp av statusprylar? En annan stor lycka är ju detta med att, nu har jag äntligen råd att låta någon städa vårt hus och klippa vårt gräs. Det känns ju tryggt att veta att sånt blir gjort, även om ingen har tid att vara hemma och njuta frukten av dessa patetiska hushållsarbetares ”hårda slit” haha! De här sorgliga människorna skulle säkert hellre vara sjukskrivna, så det är tur att den möjligheten inte kommer att finnas längre.
Nej bäste bror, nu blir jag tyvärr tvungen att avsluta denna korrespondens. Min chaufför väntar, jag är nämligen tvungen att åka hem till villan. Min fru ringde och sa att det var något problem med balterna som installerar poolen. De svamlade visst om åtta timmars arbetsdag, avtalsenlig lön och annat marxistiskt trams. Jag får nog allt lära dem en läxa så att de vet sin plats i framtiden. (Om de nu har någon framtid, arbetsdjuren!) Det vore ju mycket otrevligt ur privatekonomisk synvinkel om man helt plötsligt blev tvungen att betala dessa ”barbarer” mer än de förtjänar. Jag tycker att de borde vara nöjda med det, som blir dem tilldelat. Skulle de ens ana vad det kostar med en pool tror jag att tonläget vore ett annat. Jag tror inte att de förstår att sådana som vi har stora utgifter att tänka på!
