Signaturen Ändå hoppfull  skriver en insändare i HT jag inte riktigt blir klok på. Han undrar hur kommunala jobb och politiska uppdrag utses. Jag trodde att det var allmänt känt att ett kommunalt jobb fås genom ett normalt anställningsförfarande, där kompetens och erfarenhet är viktiga delar, och att de politiska uppdragen fördelas genom allmänna val.

Jag tänker inte kommentera den första delen i detta, men det andra är en principiellt viktig fråga, om vilka politiker vi skall ha. Ofta klagas det på att politiker saknar tillräcklig utbildning eller kompetens. Jag har träffat många politiker, och det finns naturligtvis fall där man börjar undra, men det är viktigt att komma ihåg att vi i Sverige valt ett demokratiskt system där de politiskt förtroendevalda skall representera ett tvärsnitt av befolkningen.

Det innebär att vi skall ha politiker med lång och kort utbildning, smal och bred kompetens och så vidare. Precis som den övriga befolkningen ter sig.

Detta upplevs ofta som ett problem, då man bara ser till ena delen av att vara förtroendevald, den som handlar om att man skall styra och ge direktiv till de kommunala tjänstemännen. Det är oftast denna del som syns utåt.

Den andra delen av att vara förtroendevald handlar om att vara en medborgarföreträdare gentemot systemet. Det innebär att man som politiker skall hålla koll på att människor inte felbehandlas, diskrimineras eller negligeras av tjänstemännen.

I detta uppdrag är det viktigt att man har ett så brett tvärsnitt som möjligt bland oss politiker. Detta då det ser olika ut för olika grupper i samhället. Jag kan aldrig helt leva mig in i de situationer som människor upplever, som ligger väldigt långt från min egen livssituation.

Ett brett spektrum av politiska representanter är därför viktigt för att politiker som medborgarföreträdare skall få en starkare roll. Vi pratar alldeles för lite om denna roll idag, och jag tycker att denna politiska roll borde synliggöras på ett tydligare sätt. Häri tror jag att mycket av den verkliga demokratin ligger.

Daniel Pettersson (V)

I ett land som haft både statsministermord och utrikesministermord bör nog alla ta ett ansvar för att en hatisk stämning gentemot politiker bör undvikas. Tycker insändarskribenten att vi i oppositionen ska behandlas på samma sätt som terrorister? Registreras, avlyssnas, spärras in i väntan på rättegång och i sina mest extrema fall oskadliggöras?

Vi i oppositionen har precis som alla andra människor känslor, drömmar och familj, vilkas säkerhet vi oroar oss för när dylika uttalanden kommer. Vi engagerar oss politiskt för att vi, precis som den nya majoriteten, vill åstadkomma något bra för kommuninvånarna.

Vi har dock ibland olika bilder om vad som är målet och hur målet ska nås, men att jämföras med en terrorattack? Någon måtta får det väl ändå vara. Hudiksvall är en demokratisk styrd kommun vilket innebär att det politiska samtalet ska kännetecknas av diskussion och samtal, vilket det gör.

Vi är inte en kommun på randen till ett inbördeskrig. Undvik därför att måla upp en bild av krig mellan majoriteten och oppositionen, vilken jag inte tror att någon verksam politiker i Hudiksvalls kommun känner igen sig i.

Daniel Pettersson (V), en av de utpekade tomtarna