Skip to main content

Alla gynnas av arbete åt alla

Följande inlägg är ett svar på borgarnas debattartikel  i HT 20110817

Det är riktigt att ekonomiskt svaga gynnas av att ha arbete. Det gör nämligen alla!

Alla arbetslösa har dock inte arbetsförmåga, trots att Försäkringskassan bedömer att de har det och så blir de utan sjukpenning/-ersättning och förlorar också sina anställningar. I juni 2011 fanns det 223.000  (5,1 %) arbetslösa 25—74 år (utförsäkrade från sjukförsäkring eller helt enkelt arbetslösa).

Är det rimligt att alla dessa (om alla är arbetsföra) startar egna företag för hushållstjänster?

 Är det rimligt att subventionera dessa företags tjänster med skattemedel, när endast de som inte behöver subventioner kan utnyttja dessa?

Vänsterpartiet anser att i de fall skattemedel är aktuella för att skapa arbetstillfällen, så ska dessa satsas på offentlig sektor, ex högre bemanning inom förskola, skola, sjukvård och äldreomsorg, där de erbjudna tjänsterna kan komma alla till del oavsett inkomst.

När det gäller jobbskatteavdrag så får de med låg inkomst betydligt lägre skattelättnad än den med hög inkomst i förhållande till ekonomiska behov. Många tycker att jobbskatteavdraget är ”trevligt” tills de hamnar i en situation då de blir sjuka, arbetslösa eller pensionärer och inte längre omfattas av detta. Man upptäcker att de försämringar inom socialförsäkringssystemen som införts är det som finansierar jobbskatteavdraget. Detta kallar Vänsterpartiet för omfördelning av medel ”från de fattiga till de rika”.

Tror man kanske att folk som är sjuka eller arbetslösa egentligen är arbetsskygga och att man med dessa försämringar ska lyckas tvinga dem att ta arbete?

Det är också märkligt att nuvarande regering inte uppdaterat taket inom arbetslöshetsersättningen, vilket den förra regeringen hade för avsikt att göra. Vår ursprungliga insändare handlade om barnfattigdom, men ämnet har svävat ut och därför kan även pensionärernas ekonomiska situation nämnas; den är skamligt dålig!

Här handlar det om ideologiska synsätt. Tycker man att det är OK att omfördela pengar från fattiga till rika, då har Tobé m fl helt rätt. Men om man tror på solidaritet och att alla människor i vårt rika land har rätt till en garanterad och skälig miniminivå när det gäller ekonomi samt att skattemedel ska användas för att uppnå detta, då har de helt fel.

Vår socialförsäkringsmodell har varit ett föredöme ute i världen. Idag skakar man på huvudet och undrar vad som hänt.

Elisabeth Swedman

Alf Norberg

Vänsterpartiet

Tips till Centerpartisterna Schmidt och Hatt

Passa nu på så länge Centerpartiet har makten att befria Posten från vinstmaximeringskravet. Så kan vi rädda postutlämningsställen i glesbygden.

Befria gärna SJ i samma veva från kraven på maximal vinst, så vi kan få kommunikationer att funka igen, och en ökad trygghet och säkerhet för oss som gillar att åka kollektivt.

Och glöm inte att ge Telia direktiv att ta ett samhällsansvar så att även glesbygden kan behålla telefonförbindelser

Lars Berglund

Replik om barnfattigdomen till Margareta Berg Kjellin m fl 110803.

Jobbskatteavdraget nämns av skribenterna. Det kan ge en hel månadslön extra per år (före eller efter skatt?) Den ”kompensationen” får följande effekt, under förutsättning att man har ett arbete: Bostadsbidraget minskar. Vad kan nettot bli? Om man tillhör de allra fattigaste  med arbete, så har man i regel ett deltidsarbete. Annars tillhör majoriteten de som är utförsäkrade eller som har så låga ersättningsnivåer att man inte ens kommer upp till socialbidragsnormen och därmed är tvungen att ”fylla på” upp till denna.

Som fattig har man inte råd att utnyttja rut-avdraget. De flesta som gör det är de med de bästa ekonomiska förutsättningarna i samhället, som inte behöver en sådan subvention. Efter att ha betalat hyra och räkningar för det allra nödvändigaste har man tur om resten av pengarna räcker till maten. Om man vill unna sig något så är det maten man får dra in på och det är föräldrarna som drabbas, eftersom man inte vill att barnen ska behöva svälta. Tandläkarbesök eller glasögon? Vilket skämt! Nya kläder är sällsynta. Fritidsaktiviteter för barnen är uteslutet med tanke på medlemsavgifter och utrustning (om så bara en innebandyklubba) och alla skjutsar som man förutsätts  ställa upp med! Även om övriga föräldrar skulle ha överseende med att man inte kan ställa upp med skjuts, så vill man inte erkänna att man befinner sig i den situationen. Barnen inte vill gå på kompisarnas födelsedagskalas, har inte råd med present.

Jobbskatteavdraget subventioneras av de utan arbete genom strängare regler i sjukförsäkringssystemet, som snart medför utförsäkring, och de arbetslösa. Man får inte deltidsstämpla mer än 75 dagar. Effekten blir att ekonomin försämras. Taket för a-kassa ligger på 18.700 kronor/mån, vilket innebär att de flesta löntagare aldrig får 80 % av sin lön i a-kasseersättning, medellönerna i Sverige ligger över denna nivå. Tjänar man 22.000 kr får man ersättning för endast 80 % av 81 % av lönen (dvs 65 %). Jobbskatteavdraget gäller inte ersättning från a-kassa och sjukförsäkring. Högsta a-kasseersättning ger ca 10.100 kronor efter skatt. Hur försörjer man en familj på den summan?

 Skribenterna nämner bostads- och barnbidrag. Ska man alltså vara beroende av bidrag? Vårt förslag om att skapa fler arbeten inom förskolan (mindre barngrupper) med de pengar som subventionerar rut-avdraget, och därmed ge alla barn större förutsättningar till en bra start i livet framstår som mycket rättvisare och klokare än att ett fåtal ska köpa städarbete. Det är ett cyniskt synsätt att lösa fattigdomsproblemet genom att de utan arbete ska utföra hushållsarbete åt de rikaste, subventionerat med allas våra skattepengar.

Elisabeth Swedman

Alf Norberg

Vänsterpartiet i Hudiksvall

Vårt län kan ta kampen mot barnfattigdomen

 Många barn har det tufft för att deras föräldrars ekonomi inte tillåter mer än mat, hyra och kläder om ens det.

Att som förälder gå omkring och ständigt behöva oroa sig för sin ekonomi är tärande, klumpen i magen är ständigt närvarande.

En lärare berättade att en elev i förskoleklassen inte kom till lektionerna därför att föräldrarna inte hade råd att köpa vinterkläder till henne och hennes syskon. Andra får inte vara med i fotbollsskolan och vara hemma hela semestern. En skolutflykt eller trasiga gummistövlar kan vara helt oöverstigligt.

Massarbetslöshet och försämring av a-kassa och sjukförsäkring har drastiskt försämrat den ekonomiska situationen för många vuxna. Fattiga föräldrar ger fattiga barn!

Ensamstående föräldrars ekonomiska situation har varit uppe för politisk debatt, men förslagen att förbättra deras ekonomi är få. Insikten om vad som behövs är dålig, den politiska viljan till förändring är alltför liten.

När man tittar på gruppen ensamstående föräldrar är det tydligt att ohälsan är högre och likaså arbetslösheten. Gruppen har under årtionden halkat efter ekonomiskt. Lägg därtill att var tredje svensk jobbar på obekväma arbetstider och att mindre än hälften av landets kommuner erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid. Då är det lätt att förstå att det ibland inte ens går att ta ett jobb.

Vänsterpartiet menar att ensamstående föräldrars ekonomiska ställning måste stärkas och föreslår att underhållsstödet höjs. Samtidigt ska det värdesäkras genom att knyta underhållsstödet till prisbasbeloppet.

Det behövs fasta heltidsjobb, anständig a-kassa med låga avgifter, en sjukförsäkring som ger ersättning när du är sjuk och rätt till rehabilitering, fler barnomsorgsplatser framför allt på obekväm arbetstid. I stället för rutavdrag kan vi få 15 000 platser inom barnomsorgen. För Gävleborg skulle det innebära ett tillskott på 450 platser. Vi väljer barnomsorg för alla före städning av privata hem för ett fåtal.

I vår budget som vi presenterade under gångna månaden finns det 100 000 nya jobb och 50 000 nya utbildningsplatser de kommande två åren. Vi upprustar a-kassan och sänker kvalifikationskraven för arbetslöshetsförsäkringen så att alla arbetslösa som är inskrivna på arbetsförmedlingen i tre månader och står till arbetsmarknadens förfogande omfattas.

Vänsterpartiet menar att det behövs både en nationell och en kommunal handlingsplan mot barnfattigdom. Tänk om Gävleborg kunde bli landets första län där alla kommuner har lokala handlingsplaner mot barnfattigdom! Tänk så många barn som skulle få det bättre ekonomiskt! Vi skulle bli landets första län som tar krafttag mot barnfattigdomen.

Vänsterpartiet Gävleborgs distriktsstyrelse:

Ulla Andersson, Gävle, Yvonne Oscarsson, Ljusdal, Minna Leek, Arbrå, Bosse Arnström, Nordanstig, Elisabeth Swedman, Iggesund, Alf Norberg, Hudiksvall

replik från Margareta Berg Kjellin (M) mfl.

Terrormanifestet

Mattias Gardell granskar Anders Breiviks idévärld i Aftonbladet:

Som Rättfärdighetens Riddare utgör du jury, domare och rättskipare på uppdrag av alla fria européer”, förklarar den norske terroristen Anders Behring Breivik i sitt manifest 2083. ”Det är bättre att döda för många än att inte döda tillräckligt”, ty ”tiden för dialog är över” och ”tiden för väpnat motstånd är kommen”.

Terrorattentaten i Oslo var inga irrationella vansinnesdåd utan kalkylerade politiska mord. Blodbadet var ett utslag av en bestämd logik som både kan och bör förklaras, om vi vill undvika en upprepning.

”Våra chockattacker är teater och teater utförs alltid inför publik”, skriver Breivik. Den självutnämnde riddaren gav sig artistnamnet Sigurd – Korsfararen och hade förberett sig genom att sända ut sitt manifest till tusentals mottagare i den islamofobiska miljön, lägga ut en sammanfattning av budskapet på Youtube och förse världens journalister med promotionbilder på sig själv, där han lätt sminkad uppträder i intagande poser, iförd högtidsuniform eller stridsmundering.

När Breivik förs inför rätta är han påfallande nöjd. Tidningar och tv har villigt publicerat hans promotionbilder, You-tubefilmen har laddats ned tiotusentals gånger, manifestet har översatts till en rad språk och hundratals antimuslimska hemsidor och internetanvändare ser till att sprida det vidare. Attentaten utfördes således av en man med en tro, som han delar med den politiska miljö han är en produkt av, en miljö som han hoppas kunna styra in på en än mer våldsinriktad bana.

 

Låt oss kliva in i Breiviks idévärld genom att granska hans omfattande manifest 2083, uppkallat efter det år då attentatsmannen föreställer sig att målet skall vara uppnått: ett monokulturellt kristet Europa utan muslimer och förrädare. Det har påpekats att verket till stora delar är ett hopkok av texter, vars författare inte alltid anges, vilket är sant. Det gör inte 2083 mindre intressant, eftersom det ger oss möjligheten att spåra hans bibliotek. Genom att läsa det Breivik läser får vi en ingång till hans tankevärld. Därmed står vi bättre rustade att känna igen sådant tankegods när det dyker upp på andra håll i dagens offentliga tal.

Redan dagen efter dåden avslöjade Hans Rustad, initiativtagare till det norska antimuslimska forumet document.no, där Breivik varit en flitig deltagare, att stora delar av 2083 var kopierat från Unabomber Manifesto, publicerat 1995 av antimodernisten och teknologikritikern Ted Kaczynski, som utfört en serie om 16 bombattentat mot universitet och flygbolag. Johan Lundberg, chefredaktör för Axess, omvandlade uppgiften till själva kärnan i Breiviks ideologi och nyheten kablades ut i tänkt respektabelt antimuslimska kretsar.

Stämmer påståendet? Nej. Tre (3) av 1516 sidor är tagna från Unabomber Manifesto, ur ett avsnitt där Kaczynski angriper vänstern. Resten kommer från annat håll. Ser man till Breiviks huvudsakliga influenser kan fyra tongivande idéströmningar identifieras: nutida islamofobiskt tankegods, kulturkonservativa traditioner, element ur modern vitmaktideologi och antifeminism, allt inramat av ett utpräglat romantiskt manligt krigarideal.

Ledmotivet är islamofobiskt. Breivik hämtar sitt material från de amerikanska antimuslimska författarna Robert Spencer, Gregory M Davis, Andrew Bostom, Pamela Geller och Daniel Pipes, den brittiska konspirationsteoretikern Bat Ye’or (Gisèle Littman), den nederländske politikern Geert Wilders, den flamländske nationalisten Koenraad Elst och den norske antimuslim som skriver under pseudonymen Fjordman, vars tänkande saluförts i Sverige genom bland andra SD:s Kent Ekeroth och Jimmie Åkesson.

Här frammanas en manikeisk bild med apokalyptiska övertoner. Helt i strid med befintlig empiri påstås att västvärlden sedan 1300 år befinner sig i en ödesmättad konflikt med islam, skildrad som en aktör med en sinister agens, som oförtröttligt söker utrota det kristna Europa, frihetens utpost i världen. Muslimer, som alla delar samma oföränderliga och ondskefulla vara, smygkoloniserar västvärlden och bedriver genom sitt ständiga barnafödande en demografisk krigföring som kommer att militariseras så snart de blivit tillräckligt många.

Till sin hjälp har den islamiska världskonspirationen kontrakterat bestämda kategorier västerlänningar: politiker, forskare, lärare, storföretagare och journalister som talar om dialog, samförstånd och jämlikhet och brandmärker Sanningens fanbärare som ”rasister” och ”islamofober”.

För att ett motstånd skall möjliggöras måste folket väckas ur de intellektuella förrädarnas trollbindning. Här hämtar Breivik texter från kultur- och radikalkonservativa led. Som antiintellektuell populist riktar han udden mot ”politisk korrekthet”, ”multikulturalism” och ”kulturmarxister” och dess tänkta hegemoni på universiteten. Breivik ondgör sig med stöd från William S. Lind, Princetonutbildad director för Centre of Cultural Conservatism, över många av våra viktigaste tänkare som Freud, Marx, Gramsci, Adorno, Reich, Marcuse, Foucault och Derrida och har ett särskilt horn i sidan till Edward Said, postkoloniala studier, poststrukturalism och queerteori.

 Motgiftet är att bannlysa dem från universiteten och via konservativa tänkare återupprätta värdet i den europeiska kulturen och dess landvinningar, inklusive de fördelar kolonialismen medfört. Detta är lättare sagt än gjort, för förrädarnas makt är allestädes närvarande.

Här utgår Breivik från två vägledande slutsatser i modern vitmaktideologi. I början av 1980-talet slöt sig vita amerikanska rasister till att slaget om statsmakten var förlorat. Rasens fiender hade intagit kongressen och undanröjt de raslagar som tidigare försäkrat vita amerikaner bestämda privilegier. Ku Klux Klans amerikanska patriotism var därmed förlegad. Våldet skulle inte primärt riktas mot svarta utan mot landsförrädarna vid makten. Då polis och säkerhetstjänst omvandlats från vän till fiende kunde motståndet inte följa den klassiska modellen, med medlemsbaserade organisationer som kunde infiltreras och övervakas.

Istället utvecklades det ledarlösa motståndets strategi, med en propagandainriktad gren som höll sig inom lagens ramar och en underjordisk väpnad gren av små celler och enskilda mördare, som själva ansvarade för finansiering och aktioner. Perspektivet spred sig i den globaliserade vitmaktmiljön, inklusive Sverige där den bland annat inspirerade Lasermannen. De delar av 2083 som behandlar organisationsfrågor, strategi och berättar hur man skaffar vapen, tillverkar bomber och planerar attacker ligger helt i linje med detta.

På andra viktiga punkter skiljer sig Breivik från vitmaktmiljön. I rasfrågan är han ambivalent. 2083 tar både avstånd från och anammar rasism. Breivik skriver att han först ”tvekade att inkludera orden ras, vit eller etnicitet” eftersom jag ”övertygade mig själv att jag primärt var mot islam” och ”endast skulle komplicera kampen” om jag ”skrev om hudfärg”. Likväl inkluderar Breivik utdrag ur From Titans to Lemmings – The Suicide of the White Race, publicerad av British National Party. På en punkt är brytningen dock total. Breivik har inget till övers för nazisternas judehat, som han finner helt irrelevant. Istället anammar han i likhet med English Defence League och Sverigedemokraterna en högerisraelisk agenda, där israeliska politiker som Avigdor Lieberman och Benjamin Netanyahu ses som allierade i kampen mot islam.

 Då feminism är en rörelse för jämlikhet och frigörelse, sticker den Breivik i ögonen. Ur hans kulturkonservativa perspektiv framstår feminism som en naturfientlig ideologi, som underminerat kärnfamiljen och bidragit till västvärldens förfall.

Han är född 1979, men drömmer sig tillbaka till ett idealiserat 1950-tal, då han tänker sig att män var män, kvinnor skötte hushållen, barnen var väluppfostrade och då det varken fanns kriminalitet eller muslimer i våra länder.

Feminister underblåser multikulturalism, ömmar för flyktingar och feminiserar västerländska män som därmed inte förmår göra motstånd. Därmed underlättas muslimernas maktövertagande, vilket Breivik, i likhet med de konservativa skribenterna Phyllis Chesler och Melanie Phillips, anser kommer att leda till en verklig (istället för inbillad) kvinnlig underordning. Detta öppnar för den manlige krigarhjältens entré.

Animerad av riddarsägner, filmepos som 300, Sagan om Ringen, Passion of the Christ, serbnationalistiska berättelser om Radovan Karadzics blodiga insatser under det bosniska inbördeskriget och de bravader han själv utfört i World of Warcraft rustade Breivik till strid.

Han kommer från en privilegierad familj, där fadern var diplomat och styvfadern militärofficer. Han är uppväxt i Skøyen, en välbeställd stadsdel i västra Oslo, gick i samma skola som kungabarnen, läste vidare på handelsgymnasium och blev enligt egen utsaga miljonär på aktiehandel och e-företagande. Som en vit, kristen, heterosexuell och välbärgad man anser Breivik att han har bestämda födelseprivilegier som nu hotades av allsköns minoriteter, jämlikhetsideologier och det allmänna förfall som öppnat grindarna för Europas tänkta ärkefiende, islam.

Likt de radikalkonservativa filosoferna Julios Evola och Ernst Jünger menar Breivik att västvärldens förfall endast kan botas genom våldets reningsbad.

 2083 innehåller två ultimatum. Innan 2020 måste muslimerna konvertera till kristendom, ta kristna namn, överge utomeuropeiska språk och främmande seder eller bereda sig på utdrivning och död. Försvarsmakterna i Europas länder måste genomföra statskupper, införa militära u  ndantagslagar, avrätta alla förrädare, fördriva alla muslimer och förbjuda islam. Annars har Tempelriddarna inget annat val än ”ta saken i egna händer”. Spektakulära attacker mot förrädare och muslimer kommer att leda till ett inbördeskrig, vilket Breivik ville förebåda genom sin terrorattack. ”Tusentals oskyldiga kommer att dö”, men ”flertalets välgång går alltid före fåtalets”.

Mattias Gardell, professor i religionshistoria