I en insändare i HT 23 juni önskar Roland Hamlin (C) rätt fokus på förskolan. Det är precis det S och V-majoriteten i lärandenämnden vill. Lärandenämnden har tillsynsansvaret över fristående förskolor som till exempel Pingstkyrkans förskola Klippan på Högliden. Vi har en skyldighet att se till så att dessa kommunalt finansierade skolor följer skollagen.

Skollagen är tydlig med att undervisningen vid fristående förskolor ska vara icke-konfessionell, det vill säga utan religiösa inslag. Förskolan Klippan bryter mot detta regelbundet varje vecka i och med en samling med religiöst inslag.
Det är lika självklart att påpeka denna brist i förskolan Klippans verksamhet som att vi påpekar vikten av rutiner för arbetet med barn i behov av särskilt stöd och vikten av att förskolan upprättar en plan mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.
Vi vill också se till så att alla förskolor i Hudiksvalls kommun, även förskolan Klippan, har rutiner för hur barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både sitt modersmål som det svenska språket.
Förskolan Klippan finansieras av kommunala medel och ingår i kommunens kösystem, vilket innebär att familjer i behov av plats på förskola kan hänvisas till förskolan Klippan. Då gäller det att vi fokuserar på rätt saker i förskolan så att alla barn och föräldrar kan känna trygghet och förtroende för att verksamheten sker professionellt och lagenligt.
S- och V-gruppen i lärandenämnden
genom Gerd Olsson och Lars Berglund

länk till Roland Hamlins insändare i HT 23 juni: https://www.helahalsingland.se/opinion/insandare/ratt-fokus-pa-forskolan

Vi har en regering som vill kalla sig för feministisk, men som ändå inte är intresserad av att göra det som verkligen skulle innebära det stora klivet framåt för kvinnors arbetsliv, lön, hälsa och pension. Det handlar om föräldraförsäkringen och om att den ska delas lika. Detta är den reform som enskilt skulle göra mest för ökad jämställdhet mellan män och kvinnor vad gäller inkomster och möjligheter i arbetslivet. Detta är något som också har lyfts i statliga utredningar.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. 15 år efter att ett par skaffat sitt första barn så har deras skillnad i inkomst ökat med 35 procent. Tre fjärdedelar av denna skillnad beror på att de har olika stort ansvar för familjen. Mönstret att männen jobbar mer och tjänar mer, medan kvinnan tar på sig mer av det obetalda arbetet hemma förstärks under arbetslivet. Kvinnors pension är därför i snitt 6 000 kronor lägre i månaden än mäns.

Om man frågor människor om de vill att det ska lagstiftas om delad föräldraförsäkring svarar de nej. Om man däremot frågor om de vill att män och kvinnor ska ha lika lön svarar de ja. Dessa två saker hänger samman.Vi måste inse att det är förändringar vi gör idag som gör skillnad för jämställdheten för nästa generation. Inte vill vi att flickor som föds 2015 ska följa i våra fotspår av dålig lön och dålig pension? Nej, det är dags att ge dem andra möjligheter.

Att endast kvotera ytterligare en månad åt vardera föräldern, även kallad pappamånad, kommer inte att leda till de nödvändiga förändringarna för kvinnors levnadsvillkor. Det kommer på sin höjd leda till att män tar ut några föräldradagar till. När den andra så k allade pappamånaden infördes för 13 år sedan ledde den till att män tog ut knappt tio dagar till. Vi har inte råd att gå i snigelfart. I den takt som män tar ut föräldradagar idag kommer det ta 80 år innan uttaget är jämställt.

Eftersom kvinnor kommer fortsätta förutsättas ta huvudansvar för hem och barn kommer kvinnors löner fortsätta halka efter och vi kommer fortsatt ha sämre arbetsvillkor, sämre hälsa och sämre pension. En regering som har ambitionen att vara feministisk måste våga ta tag i föräldraförsäkringen och dela den lika. Inte litegrann lika. Utan lika helt enkelt.