Författare: webbredaktionen

Det går riktigt dåligt för USA. Nu är det till och med så illa ställt att Hillary Clinton planerar att ta in Maud Olofsson som rådgivare åt den amerikanska regeringen.

Hur månne detta sluta?

Med ett rejält teaparty i en badtunna kanske?

Följande inlägg är ett svar på borgarnas debattartikel  i HT 20110817

Det är riktigt att ekonomiskt svaga gynnas av att ha arbete. Det gör nämligen alla!

Alla arbetslösa har dock inte arbetsförmåga, trots att Försäkringskassan bedömer att de har det och så blir de utan sjukpenning/-ersättning och förlorar också sina anställningar. I juni 2011 fanns det 223.000  (5,1 %) arbetslösa 25—74 år (utförsäkrade från sjukförsäkring eller helt enkelt arbetslösa).

Är det rimligt att alla dessa (om alla är arbetsföra) startar egna företag för hushållstjänster?

 Är det rimligt att subventionera dessa företags tjänster med skattemedel, när endast de som inte behöver subventioner kan utnyttja dessa?

Vänsterpartiet anser att i de fall skattemedel är aktuella för att skapa arbetstillfällen, så ska dessa satsas på offentlig sektor, ex högre bemanning inom förskola, skola, sjukvård och äldreomsorg, där de erbjudna tjänsterna kan komma alla till del oavsett inkomst.

När det gäller jobbskatteavdrag så får de med låg inkomst betydligt lägre skattelättnad än den med hög inkomst i förhållande till ekonomiska behov. Många tycker att jobbskatteavdraget är ”trevligt” tills de hamnar i en situation då de blir sjuka, arbetslösa eller pensionärer och inte längre omfattas av detta. Man upptäcker att de försämringar inom socialförsäkringssystemen som införts är det som finansierar jobbskatteavdraget. Detta kallar Vänsterpartiet för omfördelning av medel ”från de fattiga till de rika”.

Tror man kanske att folk som är sjuka eller arbetslösa egentligen är arbetsskygga och att man med dessa försämringar ska lyckas tvinga dem att ta arbete?

Det är också märkligt att nuvarande regering inte uppdaterat taket inom arbetslöshetsersättningen, vilket den förra regeringen hade för avsikt att göra. Vår ursprungliga insändare handlade om barnfattigdom, men ämnet har svävat ut och därför kan även pensionärernas ekonomiska situation nämnas; den är skamligt dålig!

Här handlar det om ideologiska synsätt. Tycker man att det är OK att omfördela pengar från fattiga till rika, då har Tobé m fl helt rätt. Men om man tror på solidaritet och att alla människor i vårt rika land har rätt till en garanterad och skälig miniminivå när det gäller ekonomi samt att skattemedel ska användas för att uppnå detta, då har de helt fel.

Vår socialförsäkringsmodell har varit ett föredöme ute i världen. Idag skakar man på huvudet och undrar vad som hänt.

Elisabeth Swedman

Alf Norberg

Vänsterpartiet

Jobbskatteavdraget nämns av skribenterna. Det kan ge en hel månadslön extra per år (före eller efter skatt?) Den ”kompensationen” får följande effekt, under förutsättning att man har ett arbete: Bostadsbidraget minskar. Vad kan nettot bli? Om man tillhör de allra fattigaste  med arbete, så har man i regel ett deltidsarbete. Annars tillhör majoriteten de som är utförsäkrade eller som har så låga ersättningsnivåer att man inte ens kommer upp till socialbidragsnormen och därmed är tvungen att ”fylla på” upp till denna.

Som fattig har man inte råd att utnyttja rut-avdraget. De flesta som gör det är de med de bästa ekonomiska förutsättningarna i samhället, som inte behöver en sådan subvention. Efter att ha betalat hyra och räkningar för det allra nödvändigaste har man tur om resten av pengarna räcker till maten. Om man vill unna sig något så är det maten man får dra in på och det är föräldrarna som drabbas, eftersom man inte vill att barnen ska behöva svälta. Tandläkarbesök eller glasögon? Vilket skämt! Nya kläder är sällsynta. Fritidsaktiviteter för barnen är uteslutet med tanke på medlemsavgifter och utrustning (om så bara en innebandyklubba) och alla skjutsar som man förutsätts  ställa upp med! Även om övriga föräldrar skulle ha överseende med att man inte kan ställa upp med skjuts, så vill man inte erkänna att man befinner sig i den situationen. Barnen inte vill gå på kompisarnas födelsedagskalas, har inte råd med present.

Jobbskatteavdraget subventioneras av de utan arbete genom strängare regler i sjukförsäkringssystemet, som snart medför utförsäkring, och de arbetslösa. Man får inte deltidsstämpla mer än 75 dagar. Effekten blir att ekonomin försämras. Taket för a-kassa ligger på 18.700 kronor/mån, vilket innebär att de flesta löntagare aldrig får 80 % av sin lön i a-kasseersättning, medellönerna i Sverige ligger över denna nivå. Tjänar man 22.000 kr får man ersättning för endast 80 % av 81 % av lönen (dvs 65 %). Jobbskatteavdraget gäller inte ersättning från a-kassa och sjukförsäkring. Högsta a-kasseersättning ger ca 10.100 kronor efter skatt. Hur försörjer man en familj på den summan?

 Skribenterna nämner bostads- och barnbidrag. Ska man alltså vara beroende av bidrag? Vårt förslag om att skapa fler arbeten inom förskolan (mindre barngrupper) med de pengar som subventionerar rut-avdraget, och därmed ge alla barn större förutsättningar till en bra start i livet framstår som mycket rättvisare och klokare än att ett fåtal ska köpa städarbete. Det är ett cyniskt synsätt att lösa fattigdomsproblemet genom att de utan arbete ska utföra hushållsarbete åt de rikaste, subventionerat med allas våra skattepengar.

Elisabeth Swedman

Alf Norberg

Vänsterpartiet i Hudiksvall