Författare: webbredaktionen
Sjukförsäkringssystemet – den moderna ättestupan?
En person får höra av sin läkare, som efter omfattande undersökningar och olika typer av behandlingar, säger att det inte finns någon möjlighet att personen i fråga ska kunna återfå sin arbetsförmåga. Detta skrivs ned i läkarutlåtandet. Arbetsgivaren tar fasta på att den anställde inte har någon arbetsförmåga. Det finns ju inga möjligheter till den anställde ska ”kunna utföra något arbete av minsta betydenhet” och personen sägs upp ”av personliga skäl”. Och arbetsgivarens statistik gällande långtidssjuka ser genast mycket bättre ut!
Försäkringskassan, däremot, anser att det som står i läkarutlåtandet inte är rätt. De har egna ”sakkunniga”, som vet att personen har arbetsförmåga, så det blir avslag på ansökan om sjukersättning och sjukpenning har man inte rätt till om man har arbetsförmåga. Det är ett mantra som är vanligt i avslagen från Försäkringskassan – det att sjuka har full arbetsförmåga. Dessa regler är regeringen är ytterst ansvarig för. Det är inte mycket som kan erkännas orsaka sådana besvär att man inte kan arbeta.
Personen hänvisas till Arbetsförmedlingen och A-kassan. Arbetsförmedlingens utredare märker genast att denna person är så sjuk och har sådana besvär, att ”det finns inte ett enda arbete inom Sveriges gränser, som går att anpassa så att personen i fråga ska kunna klara av att arbeta.” Därför får personen i fråga ingen A-kasseersättning. Men hänvisas till Försäkringskassan.
Så har det blivit i Sverige – den försäkring vi har för att skydda och hjälpa oss då vi är sjuka gäller inte. Det finns många hinder och restriktioner, att hur sjuk man än är och hur ont man än har, så har man arbetsförmåga. Det är en skam, att vårt rika Sverige har blivit ett land där man måste akta sig för att bli sjuk. Som om man själv bestämmer sig för att bli sjuk…
Sjukförsäkringssystemet måste få finnas och fungera. Blir man sjuk, så ska man inte behöva vara orolig för att behöva gå från hem och hus under tiden som man tillfrisknar. De flesta blir friska bara de får tid på sig och rätt rehabilitering. Har man sådan otur att man aldrig blir frisk, då ska man ha hjälp av försäkringen. Nu får ens partner får försörja en, även om lönen är dålig. Den är förmodligen högre än socialbidragsnormen. Hela familjen blir lidande och man får försöka låna av de man känner för att få ekonomin att gå ihop. Är man ensamstående, ja då får man försörjningsstöd, men det betyder också att ens levnadsstandard för all framtid ligger vid fattigdomsstrecket. Och varför ska man få bidrag då man betalat in till en sjukförsäkring?
Detta system tycker vår nuvarande regering är ett bra system som förhindrar ”utanförskap”. Sug på den karamellen!
Elisabeth Swedman Vänsterpartiet
Kvalité bättre än privat
Centerpartiet vill att minst hälften av alla välfärdstjänster, som vård, skola och omsorg, ska vara privata. Undrar vilka konsekvenserna blir i Centerstyrda Hudiksvall? Vilka skolor ska privatiseras? Hur blir det med sjukhuset i Hudik? Är det valfrihet att tvinga fram minst 50% i privat regi?
Vänsterpartiet har en helt annan strategi. Vi vill att 100% av välfärdstjänterna vård, skola och omsorg ska ha hög kvalitè och stå för ett värdigt bemötande.
Graffitikonst
Heder åt fastighetsägaren Roland Kjellander som vill upplåta den gamla tråkiga fängelsemuren till graffitikonst.Hans tanke är att graffitimålare ska ges möjlighet att skapa konstverk på den nerklottrade muren. Nu är det bara att hoppas att ledamöterna i Byggnadsnämnden är lika framsynta och kloka som Roland Kjellander och ger bygglov
En politik för djuren
Djur är levande varelser. Djur har behov. Djur känner stress, smärta och lidande. Det är aldrig rätt att nyttja ett djur till vilka syften som helst. Vänsterpartiets djurrättspolitik är en politik för djuren.
Samtidigt kommer rapporter om hur djuren, framför allt nötkreatur, bidrar till växthuseffekten genom gaser från magen, metangas. Det går att slå fast, att ju fler människor vi blir på planeten Jorden, desto fler djur produceras i syfte att tjäna som proteinkälla åt denna växande skara människor. Vi kan gissa vartåt denna spiral leder.
Det talas dock mer sällan om alla dessa producerade djurs lidande under sin korta levnadstid. Gemensamt för de producerade djuren är att de är ”packade som sardiner”, dvs de har inget livsutrymme. Detta föder panik och ångest hos djuren och de börjar skada varandra. Exempelvis så gnager grisar på varandras kroppsdelar och orsakar svåra sår. Kycklingar hackar på varandra och för att förhindra detta hugger man helt enkelt av dem näbbarna.
Man idkar också avel för att få fram så produktiva djur som möjligt, oavsett vilken inverkan detta får på djuren. Grisar har fått en extra ryggkota (=fler kotletter per gris) och som följd får grisarna ofta ryggbesvär då ryggen blivit längre. En typ av ko (belgian blue) har så enormt stor muskelmassa, att den knappt kan röra sig och kalvarna förlöses med kejsarsnitt. Likadant med kalkoner; nya rapporter visar att de fått så stort bröst och så korta ben, så att dels orkar inte benen bära upp kroppen och dels tar muskelmassan på bröstet så mycket syre i anspråk, att inre organ tar skada.
Djuren utsätts även för medicinska ingrepp. Korna får en typ av foder, som deras magar egentligen inte klarar av att smälta. Därför utför man sk ”stomier” med plastlock, så att man kan sträcka in armen i kons mage för att ha kontroll på matsmältningen. ”Grispojkar” kastreras, ofta utan bedövning, till förmån för smaken på köttet. Djur får injektioner av antibiotika i förebyggande syfte för att förhindra ev infektioner. De får också injektioner av tillväxthormoner för att växa snabbare, så att de kan slaktas inom kortare tid. Man tar inte hänsyn till hur dessa injektioner sekundärt påverkar människan och naturen i övrigt.
Vänsterpartiet vill inrätta en djur-etisk ombudsman, DjurO. Vi vill också förbättra djurhållningen i lantbruket med en rad lagar, så att det som beskrivits ovan inte får ske.
Som konsument man bidra genom att vägra köpa kött som man inte vet hur det producerats. En hjälp på vägen är att köpa närproducerat, man vet var djuren kommer ifrån, eller att köpa KRAV-märkt. Ett annat tips är att äta vegetarisk mat en gång i veckan, eller kanske två gånger. Eller varför inte helt slopa kött på menyn?
Elisabeth Swedman
Miljöpolitiskt ansvarig
Vänsterpartiet Gävleborg