Sven Eric Liedmans bok om skolan, Hets, bedömd av DN som årets viktigaste debattbok, recenseras i HT idag av Jan-Olov Nyström:
…… Nu riktas skolan in på nytta, och nytta enbart. En marknadsdressyr där kunskap ska leda till lön, inte till insikt. Eleverna bör helst av allt bli entreprenörer, det hålls gymnasiemässor, som vore gymnasistens linjeval ett slags bilköp. De curlande föräldrarna läser friskolebroschyrer och förväntar sig betygsutfall som förräntar barninvesteringen.…….
träffande eller hur?
men hur kan vi inom vänstern agera för att stimulera till en skola för lust, bildning och kreativitet?
Fick ett brev från en gammal vän idag, känns som att han förändrats sen sist:
Käre vän!
Det absolut bästa som hänt mig, var när vi för andra valet i rad fick en borgerlig regering! Den lyckan jag känner över detta faktum blir nog svår att överträffa. Att i fyra år till få njuta av den frihet som avregleringar och ett sänkt skattetryck ger. Att folket slipper få bidrag och istället få ta del av en uppsjö intressanta och givande lediga arbeten, som bara väntar på dem. Det skulle aldrig ha blivit verklighet i det gamla trista ”Socialist Sverige”. Denna möjlighet att kunna lyfta upp folket ur solidaritetstänket och istället låta dem tillskansa sig (mig!) en enorm penninghög, gör mig alldeles knäsvag av glädje och framtidstro. Äntligen får man tänka bara på sig själv och sin familjs välgång, utan att behöva fundera på hemlösa, arbetslösa, psykiskt och fysiskt sjuka och annat löst och arbetsskyggt folk, ack denna glädje !
Jag blir upprymd av en enorm lyckokänsla nu när jag tänker på det stora och vackra, modernt inredda hem jag äntligen ska få möjlighet att skapa. Också tänker jag på mina barn förstås… Vilken fröjd skall det inte bli för dem att få gå på internat skola och lära sig allt om näringsliv, rikedom och framtida ostronmiddagar i Saint-Tropez i sällskap med kungabarnen? Det måste ju vara en välsignelse för dem att slippa vara hemma och umgås med familjen och slösa bort sin tid på lek och annan samhällsonyttig verksamhet.
Det är min fasta övertygelse att barnen mållösa av tacksamhet, kommer att hylla mig som en mycket god och ansvarstagande förälder för att jag lät mer kompetenta och lämpade personer sköta deras uppfostran. Jag menar vem kan lära dem att bli goda storkonsumenter bättre än de som producerar och profiterar på deras framtida inköp av statusprylar? En annan stor lycka är ju detta med att, nu har jag äntligen råd att låta någon städa vårt hus och klippa vårt gräs. Det känns ju tryggt att veta att sånt blir gjort, även om ingen har tid att vara hemma och njuta frukten av dessa patetiska hushållsarbetares ”hårda slit” haha! De här sorgliga människorna skulle säkert hellre vara sjukskrivna, så det är tur att den möjligheten inte kommer att finnas längre.
Nej bäste bror, nu blir jag tyvärr tvungen att avsluta denna korrespondens. Min chaufför väntar, jag är nämligen tvungen att åka hem till villan. Min fru ringde och sa att det var något problem med balterna som installerar poolen. De svamlade visst om åtta timmars arbetsdag, avtalsenlig lön och annat marxistiskt trams. Jag får nog allt lära dem en läxa så att de vet sin plats i framtiden. (Om de nu har någon framtid, arbetsdjuren!) Det vore ju mycket otrevligt ur privatekonomisk synvinkel om man helt plötsligt blev tvungen att betala dessa ”barbarer” mer än de förtjänar. Jag tycker att de borde vara nöjda med det, som blir dem tilldelat. Skulle de ens ana vad det kostar med en pool tror jag att tonläget vore ett annat. Jag tror inte att de förstår att sådana som vi har stora utgifter att tänka på!
Signaturen Ändå hoppfull skriver en insändare i HT jag inte riktigt blir klok på. Han undrar hur kommunala jobb och politiska uppdrag utses. Jag trodde att det var allmänt känt att ett kommunalt jobb fås genom ett normalt anställningsförfarande, där kompetens och erfarenhet är viktiga delar, och att de politiska uppdragen fördelas genom allmänna val.
Jag tänker inte kommentera den första delen i detta, men det andra är en principiellt viktig fråga, om vilka politiker vi skall ha. Ofta klagas det på att politiker saknar tillräcklig utbildning eller kompetens. Jag har träffat många politiker, och det finns naturligtvis fall där man börjar undra, men det är viktigt att komma ihåg att vi i Sverige valt ett demokratiskt system där de politiskt förtroendevalda skall representera ett tvärsnitt av befolkningen.
Det innebär att vi skall ha politiker med lång och kort utbildning, smal och bred kompetens och så vidare. Precis som den övriga befolkningen ter sig.
Detta upplevs ofta som ett problem, då man bara ser till ena delen av att vara förtroendevald, den som handlar om att man skall styra och ge direktiv till de kommunala tjänstemännen. Det är oftast denna del som syns utåt.
Den andra delen av att vara förtroendevald handlar om att vara en medborgarföreträdare gentemot systemet. Det innebär att man som politiker skall hålla koll på att människor inte felbehandlas, diskrimineras eller negligeras av tjänstemännen.
I detta uppdrag är det viktigt att man har ett så brett tvärsnitt som möjligt bland oss politiker. Detta då det ser olika ut för olika grupper i samhället. Jag kan aldrig helt leva mig in i de situationer som människor upplever, som ligger väldigt långt från min egen livssituation.
Ett brett spektrum av politiska representanter är därför viktigt för att politiker som medborgarföreträdare skall få en starkare roll. Vi pratar alldeles för lite om denna roll idag, och jag tycker att denna politiska roll borde synliggöras på ett tydligare sätt. Häri tror jag att mycket av den verkliga demokratin ligger.
Vore det inte bättre om våra kommunalråd stimulerade till samarbete mellan företagen i Hudik än att, som i fallet Folkets Hus/ Stadt, bidra till att skapa konflikter och osämja ?
Alla tomtar är röda skriver i HT att det finns tre hot mot utvecklingen i Hudiksvall. Det är Jantelagen, oppositionen och en eventuell terrorattack. Detta är ju ett fullständigt vansinnigt sätt att uttrycka sig på. Man förvånas att HT ens tar in dylika insändare, som dessutom inte vågar sätta ut sitt namn.
I ett land som haft både statsministermord och utrikesministermord bör nog alla ta ett ansvar för att en hatisk stämning gentemot politiker bör undvikas. Tycker insändarskribenten att vi i oppositionen ska behandlas på samma sätt som terrorister? Registreras, avlyssnas, spärras in i väntan på rättegång och i sina mest extrema fall oskadliggöras?
Vi i oppositionen har precis som alla andra människor känslor, drömmar och familj, vilkas säkerhet vi oroar oss för när dylika uttalanden kommer. Vi engagerar oss politiskt för att vi, precis som den nya majoriteten, vill åstadkomma något bra för kommuninvånarna.
Vi har dock ibland olika bilder om vad som är målet och hur målet ska nås, men att jämföras med en terrorattack? Någon måtta får det väl ändå vara. Hudiksvall är en demokratisk styrd kommun vilket innebär att det politiska samtalet ska kännetecknas av diskussion och samtal, vilket det gör.
Vi är inte en kommun på randen till ett inbördeskrig. Undvik därför att måla upp en bild av krig mellan majoriteten och oppositionen, vilken jag inte tror att någon verksam politiker i Hudiksvalls kommun känner igen sig i.
