Förstamajtal Hudiksvall 2017
Först kommer Engla Maranders tal, följt av Ida Gabrielssons tal.
ENGLA MARANDERS 1 MAJ-TALENGLA MARANDERS 1 MAJ-TAL
Kära kamrater och 1:a majfirare,
Det här är vår dag. Vår dag att fira tidigare segrar, vår dag att samla kraft inför kommande kamper. Det är vår dag att ropa högt om det samhälle vi tror på.
Vi är här för att vi tror på jämlikhet. Det är inte, som så många vill framställa det som, en omöjlig utopi. Socialism är den bästa tänkbara framtidsplanen, och fullt genomförbar om vi tillsammans tar varje steg.
Gemenskap är vårt starkaste vapen och splittring vårt största hot. Kapitalismens vinnare jobbar därför för att att vi ska vända oss mot varandra. Idag är det invandrarna som får skulden för problemen i samhället, oavsätt om det gäller minskade bidrag till funktionsnedsatta, försämrade skolresultat eller dåliga förhållanden på äldreboenden. Få pratar om de borgerliga skattesänkningar som kostade välfärden 140 miljarder. Inte heller läser vi några rubriker om de, enligt skatteverket, 133 miljarder som välfärden varje år går miste om till följd av framför allt svartjobb och skattesmitning. Som jämförelse så var migrationsverket totala utgifter för förra året 52 miljarder.
Valet står alltså inte mellan en human flyktingpolitik och hög levnadsstandard för de funktionsnedsatta. Det är bara något som regeringen och de borgerliga partierna vill få oss att tro, så att de ska slippa hantera de verkliga problemen: skattefusk, urholkandet av skatter och de ökade klyftorna. Det är något rasister vill få oss att tro, så att stängda gränser ska verka som ett förnuftigt val.
Splittringen som pågår är något som vi måste prata om. I fikarummet, skolmatsalen och i lokaltidningarna. Vi måste hjälpas åt att rikta fokuset på de som förtjänas att granskas. På skattesmitare och på bankerna. På det kapitalistiska systemet som gör allt för att de rikare ska bli ännu rikare, på bekostnad av alla oss andra. Vi måste hålla om varandra och sparka uppåt. Det enda som funkar mot splittring är gemenskap.
Vi blir splittrade, och det är viktigt att vi kommer ihåg att det inte är vårt fel. Den arbetslöse som röstar på Sverigedemokraterna och beskyller de syriska grannarna för att “stjäla dennes jobb, är inte ond. Istället för skrika “rasist”, och vända denne ryggen så måste vi se personen som en kamrat som vilseletts av splittringen, och därför hamnat lite snett. Vi måste göra vårt bästa för att förklara, utbilda och omvända. Vi måste tro våga tro på alla människors potential att bli vår framtida kamrat.
Människans längtan efter gemenskap är så stark och så grundläggande. Personer som inte inkluderats i samhället fångas därför väldigt lätt upp av grupper som erbjuder gemenskap och förändring. Vi kan vara den gruppen. Vi kan inte vara dem som stänger dörren så fort någon drar ett “kvinnan-ska-stå-i-köket-skämt” eller råkar använda fel pronomen. Vi ska förklara och utbilda. Vänstern måste vara inkluderande och förlåtande. Är vi inte det så är det Nordfront eller Sverigedemokraterna som kan välkomna en ny medlem.
På öster här i Hudiksvall så finns det en väldigt mysig strandpromenad. Men ibland när jag går längst den så stöter jag på nazistisk propaganda. Det kan sitta klisterlapparna på nästan varje lyktstolpe och de kan vara lite svåra att få bort, så därför måste man stå där ett tag. Att när man står där och skrapar höra ett “bra jobbat” från en tant på en cykel, eller ett “sådär brukar vi också göra” från ett förbigående par, är inte ovanligt. Små hejarop från mina medmänniskor får mig att fortsätta skrapa bort klistermärke efter klistermärke. Känslan av gemenskap får mig att fortsätta.
Det kapitalistiska systemet går inte att reformera bort. Det måste bytas ut mot ett nytt, där folkets och planetens välmående prioriteras högst. För att kampen ska lyckas så behövs alla, och gemenskapen måste vinna över splittringen. Vi är majoriteten och organiserade är vi ostoppbara.
Tack!
——————–
IDA GABRIELSSONS 1 MAJ-TALIDA GABRIELSSONS 1 MAJ-TAL
Ett fritt ord, ett bröd för själen och inget annat.
Frihet, heter det.
Jag upprepar: frihet!
Det enda klimat där människan kan växa.
Kamrater, mötesdeltagare, första maj-firare.
Orden kommer från Stig Sjödins dikt ”Ordet och friheten” som beskriver en gemensam frihetslängtan och en kollektiv frihetskamp.
Tillsammans sluter vi upp idag på arbetarrörelsens internationella högtidsdag för att vi vet att avgörandet om vad som kommer i framtiden ligger i våra händer. Vi reser oss upp till gemensam protest mot ett kyligt och människofientligt system. Mer än någonsin behövs en dag som är tillägnad rättvisan, en dag när kraven på solidaritet, omtanke och människans frigörelse är det som får dominera. Det är vår tur nu, alla vi som får det här landet att fungera. Kassörskor, vårdbiträden och lagerarbetare. Ensamkommande ungdomar, fattiga pensionärer och pressade barnfamiljer, det är vi som får det här landet att funka – tillsammans!
Mötesdeltagare,
Det är vår tur nu, vi som har det svårt att få ekonomin att gå ihop i slutet av månaden, vi som stressar hem från jobbet för att hinna hämta barnen på förskolan, vi som tar hand om våra sjuka föräldrar som inte får den omsorg de förtjänar.
Det är vår tid nu, vi som städar toaletterna och hotellrummen, vi som jobbar skift på järnverken, vi som vårdar patienter eller vi som utbildar elever, tiden där vinsterna plockas ut av ett fåtal, och där visa skolor funkar medan andra hankar sig fram är förbi, likaså omoderna konstruktioner som drabbar patienter och brukare med försämrade kvalité och livsvillkor. Välfärden läcker som ett såll och vi har inte råd med vinstslöseriet, för vi vill ha bättre förskolor, rimligare arbetsmiljö och en fungerande omsorg.
Skolan ska funka, vården ska funka, samhället ska funka, ekonomin ska funka och inte bara för ett fåtal utan för alla. Ska vi lyckas med detta måste vi verka tillsammans och om vi gör det kan vi med fog och stolthet säga att det är vår tid nu.
Mötesdeltagare,
Sveriges rika mår bättre än på väldigt länge. Vi har en elit som i ord koketterar med sin förståelse för vanliga människors problem och verklighet men som i handling levererar den ena storkovan efter den andra till de redan välbeställda. Medan vi demonstrerar här drar andra krafter i en helt annan riktning och verkar för ökade klyftor och sämre villkor för alla utom sig själva. Bakom eliternas fluffiga nyspråk om utanförskap, valfrihet och arbetslinje döljer sig en politik som gynnar dom redan rika.
Vi ser hur jakten på pengar och vinster, girigheten, blivit vardag inom välfärden. Skandal efter skandal rullas upp framför våra ögon. De äldre vanvårdas och far illa dagligen inom äldreomsorgen. Man kallar det valfrihet men i själva verket är det anhöriga, oftast kvinnor, som får gå ner i arbetstid och ta hand om sina föräldrar. Att i slutskedet av våra liv ställas inför valet mellan pest eller kolera är vår verklighet. Högern påstår att det inte finns några alternativ till rovdrift och vinstintresse. Men Vänsterpartiet har visa att det går. Vi har tvingat fram en vinstöverenskommelse som gör skillnad. Och vårt budskap är tydligt det är vår tid nu.
I skolan bidrar girigheten till sämre resultat för eleverna. Undersökning efter undersökning visar att kunskapsnivån försämras i den svenska skolan. I Sverige har man till och med gått så långt att man sätter förskolebarn på vatten och bröd för att öka klirret i kassan. Även här menar borgerligheten att deras valfrihet är räddningen. Men valfriheten för den ensamstående mamman i glesbygden är inte densamma som för familjen i de finare kvarteren. Elever riskerar att från den ena dagen till den andra få veta att deras skola har stängt på grund av att företaget som drivit den har gått i konkurs. Dyra elever, som behöver extra stöd, är inte så eftertraktade på den så kallade fria marknaden.
Vänner, en enda speciallärare på 700 elever. Matematiklärare som aldrig läst pedagogik. Yrkespraktik utan handledning där elever får laga datorer på den egna koncernens övriga skolor. Det är situationen just nu på några skolor hos Academedia, Sveriges största privata skolkoncern, kontrollerad av ett riskkapitalbolag. Så ser det ut när jakten på vinster, inte elevernas behov, får styra.
Mötesdeltagare,
Det behövs en tvärvändning i politiken. Välfärden ska styras med omtanke. Vi är inte kunder – vi är elever, patienter, vi är äldre i behov av stöd. Vi är medborgare. Vi skall bygga ett Sverige med solidaritet, istället för girighet och vinstintresse. Omsorgen är inte till salu, Välfärden är inte till salu, Sverige är inte till salu!
Sverige har förändrats. Nedmonteringspolitik har under många år skapat stora sår i den generella välfärden och den svenska modellen är inte längre vad den varit. Men vi accepterar inte den här utvecklingen, det behövs en förändring.
Mötesdeltagare, under våren 2017 uppdagades det att en privat gynekologimottagning i Stockholm betalar bonus till gynekologerna efter hur mycket de skär i de kvinnliga patienterna. Kliniken får också mer betalt av landstinget för större ingrepp. Vinstjakt, inte behov, styr deras operationer.
Mötesdeltagare,
för inte så länge sedan skakades min nuvarande hemort av ett oerhört illdåd, och följderna kommer vi att leva länge med. Det oväntade våldet och skräcken som följer i dess spår är sådant som ingen ska behöva uppleva. Inte i andra delar av världen som härjas av krig och förödelse, men inte heller här i vårt land. Samtidigt finns det all anledning att nu vara vaksam och inte förledas att tro att det är hårdare tag, strängare lagar och att kasta ut alla som behöver skydd som är lösningarna. För så är det inte. Tvärtom är frihet och rättvisa trygghetens bästa vänner. Det samhälle som är rättvist är också det samhälle som är tryggast – och det samhälle där de flesta har frihet att forma sina liv. Därför måste vårt svar på terror, våld och hot bli just rättvisa, frihet och solidaritet.
Min väns syster gick längs Drottninggatan. Hon kände hur lastbilen snuddade vid henne. Hon kände den plötsliga skräcken. Den uppfyllde hela gatan, och hon kände hur hon skakade. En trevlig stund med en väninna förvandlades på några sekunder till en skräckfilm. Så, plötsligt hör hon en man skrika precis i närheten ”Jävla muslimer”. Min väns syster bär hijab. Hon fryser till is, förvandlas till sten. Det oerhörda i att inte få vara vi och offer, utan omedelbart betraktas som förövare bara på grund av sin tro och sitt ursprung är förintande. På samma sätt berättade en annan vän när en bomb detonerade några kvarter bort ett par år tidigare hur vansinnigt det kändes att bli uppringd av journalister med hetsiga krav om att ”ta avstånd” från vansinnesdådet. Bara på grund av hans tro och ursprung.
Kamrater, det finns de som istället vill att vi svarar med inskränkthet och rasism. Att vi ska söka nån att skylla på. Och i skottgluggen – ibland rent av bokstavligt talat – står invandrade och minoriteter – ofta muslimer. Kamrater, rasismen, och inte minst just islamofobin är vår tids stora fråga. Islamofober utger sig för att vara religionskritiker och bedriver ett korståg i ateismens namn. Mötesdeltagare, rasismen förändrar Sverige. Utvecklingen går fort och plötsligt står man där utan att riktigt veta vad det var som hände. En del märker det kanske inte ens, att det blivit annorlunda. Det spelar roll vad vi gör nu för vad som blir Sverige i framtiden. Vi måste göra allt som står i vår makt för att slippa säga ”vad var det vi sa”.
Systrar,
Det finns flera strider mot ojämlikheten. Könsförtrycket är en speciell typ av förtyck. Det pågår mellan älskanden. Man kan inte bara resa sig upp och skrika ”Go home” eftersom man ibland delar frukostbordet.
Mötesdeltagare, under det senaste året har jag fått förmånen, och haft mödan, att jobba med att sammanställa en bok till partiers 100-årsdag. Den handlar om kvinnors roll i vårt partis historia. En fråga som återkommer i flera av bokens texter är hur de orkat. En annan återkommande upplevelse är skammen och det dåliga samvetet. För partiet, barnen och för att inte räcka till. Det är tufft att vara politiskt aktiv kvinna också idag. Du hatas och hotas, du försöker leva upp till ideal som är omöjliga att nå. Ditt utseende står i fokus. Du är för ful, för gammal eller för snygg. Du tackar ja till alla förfrågningar, gör briljanta debatter, skriver dina egna tal och ändå får du inte ikonstatus. Du blir inte kung, för du är inte han. Vi måste synliggöra det tillsammans. Boken är ett försök till det. En ansats till att genom ett kollektiv av röster berätta en gemensam historia om en kvinnokamp som i vår organisation funnits och utvecklats. Jag hoppas, kära systrar, att boken kan hjälpa oss att se vår egen avgörande betydelse för att verkligheten ska kunna förändras.
Mötesdeltagare, jag öppnade nyligen tillsammans med en släkting hennes pensionsbesked. På pappret i det orangea kuvertet framgår det att hon efter ett fyrtio års långt arbetsliv inte kommer att kunna leva på sin pension. Efter fyrtio års arbete på förskolan och i vården, efter att ha tagit hand om tre barn, efter otaliga timmars obetalt arbete ska hon, för att hon är kvinna som under hela sitt liv burit samhället på sina axlar, få leva som fattigpensionär. 1maj-firare, det är en fullständig skandal. Det är kvinnorna som alltför länge fått betala för skattesänkningarna och den försämrade välfärden. Unga tjejer får betala med sin ohälsa när skolan inte längre har råd med kuratorer. Och i arbetslivet är det vi kvinnor som får betala med vår anställningstrygghet för att arbetsgivarna skall kunna leka vilda västern. Det är dags att Fatta. Vi har fått nog nu. Det är vår tur nu!
1-majfirare,
Sverige förändras hela tiden och ojämlikheten har etsat sig fast, som ett märke hos människor som inte äger sig själva. I samma stad lever barn som åker till franska rivieran på sommarledigheten och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. I samma land lever människorna som sliter ut sig på arbetsplatser och dom som på allvar påverkas av hur förmögenhetsskatten kommer att se ut efter nästa val. Vi lever i samma värld som dom palestinska barnen, männen och kvinnorna som står ut under ohyggliga omständigheter bakom murar på ockuperad mark. Vid köksbordet sitter jag mitt emot en man som antagligen kommer att tjäna hundratusentals kronor mer än jag under vår levnadstid.
De ojämlika villkor som vi alla lever under framställs av högerns som ett individens ok att bära. Fjättrad vid skammens påle ska den vara som i deras Sverige är sjuk, inte har ett arbete eller behöver extra stöd. Men kom ihåg kamrater. Utan oss finns ingenting. Det är inte aktieägarna som bygger landet, det är undersköterskor, lärare och brandmän. Det är med en ödmjukhet inför att livets nycker och orättvisor kan drabba oss alla som vi känner omtanke med de som drabbats av sjukdom och som därför inte kan arbeta. Vi vet att livet är skört och att det kunde ha varit vi själva, vår vän, dotter eller mamma. Därför är solidaritet inte den starkes nåd gentemot den svage. Solidaritet är insikten om att idag är jag stark, men i morgon är det kanske jag som är svag istället, därför håller vi ihop för människovärdet.
Mötesdeltagare, högern skyr oss för att vi vill bygga landet mer jämlikt. Precis som de tidigare i historien bekämpat arbetarrörelsens segrar ger dom sig idag på oss som vill bygga världens bästa välfärd. Dom vill inte ha ett samhälle som håller ihop. Dom vill inte kunna se sig själva i andra. Ett samhälle där en dotter till ett vårdbiträde läser vidare på högskolan finns inte i högerns Sverige.
Utmaningarna är många men det går att göra annorlunda om viljan finns. Och på den insikten bygger hela vår politiska gärning. Så här beskriver Stig Sjödin det i en av sina dikter:
När människan berövas sin framtid dör sångerna i hennes hjärta. Men ge henne vittring av framtid och frihet och sångerna föds på nytt.
För i Sverige finns människor som talar om friheten. I varenda svensk stad, på glesbygden och i förorterna lever människor som talar om friheten. På varenda arbetsplats, på varenda fritidsgård och i varenda skola finns det människor som tillsammans kämpar för friheten. På Västbanken, i Syrien och Afghanistan lever människor som drömmer om friheten.
För friheten är vår att erövra, ingen kommer att ge oss den gratis. I nästa års val är det vår tur. Då gör vi om och gör rätt. Tillsammans bygger vi landet med omtanke och solidaritet – utan girighet och vinstintressen. För det är vår tid nu.