Vi ska företräda alla medborgare

Signaturen Ändå hoppfull  skriver en insändare i HT jag inte riktigt blir klok på. Han undrar hur kommunala jobb och politiska uppdrag utses. Jag trodde att det var allmänt känt att ett kommunalt jobb fås genom ett normalt anställningsförfarande, där kompetens och erfarenhet är viktiga delar, och att de politiska uppdragen fördelas genom allmänna val.

Jag tänker inte kommentera den första delen i detta, men det andra är en principiellt viktig fråga, om vilka politiker vi skall ha. Ofta klagas det på att politiker saknar tillräcklig utbildning eller kompetens. Jag har träffat många politiker, och det finns naturligtvis fall där man börjar undra, men det är viktigt att komma ihåg att vi i Sverige valt ett demokratiskt system där de politiskt förtroendevalda skall representera ett tvärsnitt av befolkningen.

Det innebär att vi skall ha politiker med lång och kort utbildning, smal och bred kompetens och så vidare. Precis som den övriga befolkningen ter sig.

Detta upplevs ofta som ett problem, då man bara ser till ena delen av att vara förtroendevald, den som handlar om att man skall styra och ge direktiv till de kommunala tjänstemännen. Det är oftast denna del som syns utåt.

Den andra delen av att vara förtroendevald handlar om att vara en medborgarföreträdare gentemot systemet. Det innebär att man som politiker skall hålla koll på att människor inte felbehandlas, diskrimineras eller negligeras av tjänstemännen.

I detta uppdrag är det viktigt att man har ett så brett tvärsnitt som möjligt bland oss politiker. Detta då det ser olika ut för olika grupper i samhället. Jag kan aldrig helt leva mig in i de situationer som människor upplever, som ligger väldigt långt från min egen livssituation.

Ett brett spektrum av politiska representanter är därför viktigt för att politiker som medborgarföreträdare skall få en starkare roll. Vi pratar alldeles för lite om denna roll idag, och jag tycker att denna politiska roll borde synliggöras på ett tydligare sätt. Häri tror jag att mycket av den verkliga demokratin ligger.

Daniel Pettersson (V)

 

You may also like...

2 Responses

  1. Lisa Holmberg skriver:

    Jag uppfattar det som att många tjänstemän upplever att dialogen med politiker är mkt av en envägskommunikation = direktiv från politiker. Under min tid som forskningsassistent inom social ojämlikhet i hälsa såg jag också många exempel på att politiker hellre tog beslut utifrån egna ideér och ideologi än i linje med forskning på området. Kan därför känna oro inför politikers sätt att utöva sin styrande uppgift då de ofta inte besitter den största kunskapen. Hoppas att jag har fel ang. dialogen med dem som i de flesta fall kan mer – tjänstemännen. Den systemkontrollerande bör få mer fokus. Intressant diskussion som bör föras bland politiker.

  2. Tor-leif skriver:

    Det bra skrivit Daniel .Det borde var självklart för alla att politiker inte kan alt om alt .Det mâste finnas kommunikation mellan politiker och sak-kunniga.Innan politiker tar beslut i nâgot krävs det beslutsunderlag, före ett beslut.Detta fâr man genom att prata med sak-kunniga men ocksâ andra för att fâ fram âsikter om den frâga som det ska beslutas om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *